Det mediala mötet – ett trepartssamtal där var och en har sitt ansvar – Lottie Wahlin

Att vara medium och verka medialt är ett ansvars betungande värv. Det som vi säger till våra besökare/klienter/gäster, eller hur vi nu väljer att benämna dem som söker oss, går rakt in utan att s a s passera GÅ. Varför, kan man fråga sig? Eftersom vi är en länk mellan människornas värld och den andliga världen finns sedan urminnes tider föreställningar om oss som någon sorts ”gudarnas sändebud”. Vi har betraktats som speciella och utvalda med tillgång till hemlig kunskap.

Det är sannerligen dags att slå hål på dessa myter och se oss för dem vi är, för allas skull. Och det tycks som att det i viss mån håller på att ske i och med att mediumskapet alltmer har kommit att betraktas som ett yrke. Vi medier är ju vanliga människor, med mindre vanliga förmågor. Vårt värv är att serva den andliga världen och våra medmänniskor genom olika typer av mediala tjänster. Men eftersom vi faktiskt är en förmedlande länk mellan världarna och att våra ord träffar människor där de är som sårbarast har vi givetvis ett särskilt ansvar. Men, det kan även finnas förväntningar på oss som vi rimligtvis inte kan uppfylla.

Hur ser då vårt ansvar ut och vilket ansvar har våra besökare?

Att vara professionell men med ödmjukhet och medkänsla skulle kunna vara en bra sammanfattning på ett mediums ansvar. I professionaliteten ligger kunskap och färdigheter, att hålla inne med egna värderingar och åsikter, att inte blanda in oss själva i det mediala förmedlandet i den mån det är möjligt, självkännedom, att ha ett bra förhållningssätt och verka utifrån god etik.

I ödmjukheten ingår vetskapen om att tjäna våra medmänniskor och den andliga världen samt tacksamhet att ha ynnesten att få göra detta. Medvetenhet om våra egna begränsningar och att vi inte kan besvara alla frågor eller ”trolla med knäna”. Vi är förmedlare, inte magiker eller gudar. Vi behöver även medvetandegöra våra beskuggade sidor så att dessa inte projiceras ut på våra besökare.

I medkänslan ingår empati för våra klienter (och våra andliga besökare): deras livshistorier, beslut, tillkortakommanden och svagheter precis som deras styrkor och potentialer.

Vi behöver således bemöta våra klienter med värdighet och respekt samt förmedla budskapen med kärlek och medkänsla, utan fördömanden eller pekpinnar. Vi ska vara personliga, men inte privata.

Men är då våra klienter helt ansvarsbefriade eller vilka krav kan vi ställa på en person som besöker ett medium? Rimliga förväntningar är en bra start. Man kan inte förvänta sig att få reda på sanningen om kosmos eller hur våra nära och kära i den andliga världen verkligen har det – om de spelar bridge eller flyter runt på ett moln. Inte heller kan man beställa kontakt med en specifik anförvant eller alltid få svaren på familjehemligheter.

Man kan inte heller förvänta sig att mediet eller andevärlden ska lösa ens personliga problem. Våra andliga kommunikatörer kan genom mediet förmedla kärlek och omsorg, goda råd och speglingar. Kanske kan vi t.o.m. få lite mer handfast hjälp ibland. Men vi är inte barn som ska förvänta oss en förälders omhändertagande, utan har till sist och syvende själva ansvar för våra liv och hur vi ska hantera dem.

Ibland förmedlas information som klienten inte vill höra eller svar som denna inte vill ha. Men det är inte mediets fel, inte heller den andliga kommunikatörens. På samma sätt som det inte är läkarens fel att patienten är sjuk eller terapeutens att klienten har livsproblem.

Utifrån min, idag ganska långa, erfarenhet av medialt arbete har jag mött många människor (och andar). Med de mediala ögonen ser jag ofta klientens inre skönhet och potential, men förnimmer också psykologiska försvar, svagheter och tillkortakommanden. Det hjälper mig att förmedla mindre roliga budskap på ett sätt så att de kan landa väl hos mottagaren och att denna istället för att bli nedslagen har möjlighet att använda informationen på ett gynnsamt sätt. I de allra flesta fall går det bra och de allra flesta av dem jag möter är fina och kloka personer som är tacksamma för det de får till sig.

Men det finns förstås undantag. När någon är missnöjd med en medial session eller ett budskap bör vi som medier förstås börja med att fundera på om vi gjort, sagt eller uppfattat något fel. Kanske  kunde vi ha gjort eller sagt något bättre eller annorlunda? Ofta klandrar man sig själv, vänder och vrider på det man sagt. Detta till skillnad från när folk är nöjda, då blir vi glada och tänker att det är som det ska vara, känner du igen dig? Men det är långt ifrån säkert att det är vårt fel att sessionen/seansen/sammankomsten inte blev så lyckad som förväntat. Besökaren kan ha haft felaktiga eller för högt ställda förväntningar, velat få sina önskningar bekräftade och inte velat ta till sig det som förmedlats. Våra andliga kommunikatörer har även de ett ansvar såtillvida att de behöver vara tydliga, så att vi förstår vad de vill ha sagt.

Som jag lite skämtsamt brukar säga till mediumkandidaterna hos oss på Akademin:

ett medialt möte är ett trepartssamtal; mellan den andliga världen, mediet och mottagaren av budskapen, där var och en har sitt eget ansvar

/Lottie Wahlin

Bli Medlem i Mediumförbundet!
För bara 360 kr per år får du massor av kunskap och medlemsförmåner och bidrar till att vårt område växer och förknippas med positiva värden. Ansök om medlemskap här!