Syns inte men finns ändå – Lottie Wahlin

Sverige, världens mest sekulariserade land eller i alla fall nästan, men är det verkligen så?

Att den organiserade religionen tappat både anhängare och pondus är ett faktum, men det innebär inte att behovet av att känna andlig tillhörighet i likhet med mänsklig har försvunnit.

Att många av oss inte längre söker oss till kyrkbänkarna betyder inte att vi saknar behov av andlig närhet. Religion må i viss mån ha bortrationaliserats men tanken och föreställningen om en högre verklighet, en djupare mening med livet än det ekorrhjul som många av oss springer runt i, är i högsta grad levande.

Studier visar att en duktig andel svenskar tror på både andar och reinkarnation, men trots detta  är det inte riktigt tillåtet att s a s lägga tarotkorten på bordet. Offentlighetens ljus vill helt enkelt inte belysa dylika aktiviteter, om det inte är som ett kittlande nöje i TV, film eller böcker.

Att ha en livsåskådning som inkluderar en andlig värld, kontakt med bortgångna släktingar och andliga väsen ses i bästa fall som lite naivt. Att tro på att vi återföds gång på gång i nya skepnader likaså, om man inte är Dalai Lama och knappt ens då. I värsta fall förlöjligas man och anklagas för att bli lurad om man går till ett medium alternativt man är en kallblodig charlatan om man är verksam som medium.

Men vi som är verksamma som medier eller andliga vägledare vet att vi gör så mycket nytta för våra medmänniskor. Få yrken är så tillfredsställande som mediumskapet: att ha ynnesten att förmedla kärlek, vishet, omtanke, vägledning, hjälp och stöd. Och vi är varken lurendrejare eller kallhamrade, tvärtom.

De som söker oss är heller inte naiva, instabila eller obegåvade. Tvärtom, alla sorters människor besöker oss: skilda etniska, kulturella och sociala bakgrunder, olika yrken och utbildning, män som kvinnor, binära som icke binära, gamla som unga. Våra klienter är en lika brokig samling som vi som är medialt verksamma.

Tänk den dagen som det är lika naturligt att besöka ett medium som att gå till tandläkaren eller husdoktorn. För inte allt för länge sedan kallades psykologer och psykiatriker för hjärnskrynklare och betraktades med stor misstänksamhet. Likaså sågs massage och meditation som besynnerliga aktiviteter. Numer är det ”vardagsmat”.

Företag har avtal med massörer, sjukvården håller på med mindfulness och många arbetsgivare erbjuder sina anställda några timmars samtal med en psykolog eller beteendevetare. Är det inte dags att låta ett möte med ett medium ingå i friskvårdspengen, eller att man kan gå till husmedium-mottagningen och omfattas av den allmänna sjukvårdsförsäkringen? 

Den andliga världen är osynlig för många, men finns ändå. Vi medier sufflerar i kulisserna, men finns ändå. Våra klienter berättar inte men besöker oss ändå.

Reflekterar Lottie

Bli Medlem i Mediumförbundet!
För bara 360 kr per år får du massor av kunskap och medlemsförmåner och bidrar till att vårt område växer och förknippas med positiva värden. Ansök om medlemskap här!