Dags att låta mediumskapet få en plats i samhället – Lottie Wahlin


Människan har sedan urminnes tider grubblat över sig själv och sin plats i tillvaron och ställt sig frågor som: vem är jag; vart kommer jag ifrån och vart hamnar jag när kroppen dör?

Dessa frågor torde vara ytterst relevanta eftersom de handlar om vår existens och vårt innersta väsen. Det har också alltid funnits människor som försökt besvara dylika frågor genom att ha kontakt med en eller flera översinnliga världar. Schamanen var en central gestalt bland jägare och samlare och schamanismen kan sägas vara den första religionen. Schamanen hade kontakt med förfäderna som befann sig i en annan värld och av dem kunde man få hjälp och stöd. Schamanismen har, i olika tappningar, funnits över hela världen. Det religiösa livet förändrades emellertid i och med att människorna blev bosättare, byggde städer och skapade imperier. Schamaner blev präster, prästinnor, orakler, guruer, helbrägdagörare, kloka gummor & gubbar, siare, astrologer och medier.

Benämningen på dessa människor har förändrats med tid, kultur och religion. Men det de har gemensamt är att de kan få kontakt med en översinnlig värld och de som befinner sig där. I vår postmoderna västerländska civilisation har ett samfund av medier vuxit fram. Medier som bland annat kommer från den spiritualistiska rörelsen eller teosofiska samfundet som härrör från den senare delen av 1800-talet. Men även medier som har sina rötter från de så kallade världsreligionerna, schamanismen eller andra andliga traditioner.

Den allra största delen av jordens befolkning tror på en annan verklighet än den fysiska och enligt en tidigare undersökning tror ca 1/5 av den svenska (sekulära) befolkningen på andar.(https://www.svd.se/a/277e9d34-bb10-37c4-ab6e-0f080b73cd90/var-femte-tror-pa-spoken)

En medial person är någon som har en öppenhet i sitt sinne att förnimma och få kontakt med andra världar. Ett medium är den som använder sin mediala förmåga för att hjälpa sina medmänniskor genom att förmedla budskap från hädangångna personer eller andra väsen.

Det moderna västerländska mediet är, precis som tidigare mediala personer, ett barn av sin tid och kultur. Det innebär att den vidskeplighet som präglat tidigare generationer med tiden har sållats bort med hjälp av kunskap och utbildning. Det moderna mediet har ofta gått en utbildning och förutom att ha tränat sin mediala förmåga även fått grundläggande kunskap om etik, religion och psykologi. Hen har tränats i att lära känna och förstå sin förmåga, att inte över- eller undertolka sina budskap, att så att säga leverera bevis i form av tydliga beskrivningar på en avliden anförvant, att möta sina klienter och seansdeltagare med värdighet, ödmjukhet och respekt.

Den som söker existentiell vägledning, kanske efter en anhörigs bortgång, går inte till sin husläkare. Hen går till en präst, en psykoterapeut med existentiell eller transpersonell inriktning, eller till ett medium. Där finns en annan slags hjälp att få än en klinisk bedömning med exempelvis mediciner.

De flesta medier är djupt dedikerade till sin uppgift att vara sina medmänniskor och den andliga världen till gagn. Medier sprider hopp, kärlek, förtröstan och vägledning från en värld till en annan. Tråkigt är då att utstå vissa kretsars spe och ibland även förföljelse. SvT:s programserie ”Andarnas rike” är ett exempel på det förstnämnda. Dessa ”andliga” mässor kan ses som en påse ”gott & blandat”, men i programmet låg betoningen på det ytliga och det ibland ridikulösa. Var fanns problematiseringen, analysen och en seriös diskussion? Föreningar som Vetenskap och Folkbildning (VOF) tycks ha gjort det till en hederssak att förlöjliga det som inte inryms i deras scientistiska paradigm. Somliga medier har också på olika sätt trakasserats. Med andra ord har det varit en närmast inkvisitorisk stämning när det gäller medier och deras arbete. Och frågan är varför?

Det moderna mediumskapet är ett yrke. Det innebär att medier tar betalt för sina tjänster i likhet med andra yrkesutövare. Och det är ofta det som sticker i ögonen på somliga. Från att betraktas som lite naiva och dumma blir medierna nu skrupulösa skojare som slår mynt av desperata sörjande människor eller utnyttjar vilsna nedstämda människor som vill höra att de ska bli rika och lyckliga. Vi medier är vare sig naiva, dumma eller skrupulösa. Vi är heller inte vetenskapsfientliga, utan välkomnar tvärtom mer seriös forskning. Men handen på hjärtat, hur många forskare vågar tillstå att de forskar om medialitet och hur stor är sannolikheten att de får forskningsmedel?

Det finns emellertid en hel del parapsykologisk forskning. Den disciplinen har haft särskilt svårt att få fotfäste i det ultrarationalistiska Sverige, även om studier bedrivits vid olika lärosäten (exv. Lunds och Göteborgs universitet). I andra länder har det ibland varit lite lättare att bedriva forskning, som i USA (UCLA) och England (exv. Windbridge research center). England har också en lång tradition av det spiritualistiska mediumskapet, med så kallade spiritualistiska kyrkor över hela landet där medier håller seanser. Det finns evidens för det som vi medier arbetar med. Det är också en mycket lång erfarenhetsbaserad verksamhet.

Det tog tid för psykologin att bli en acceptabel verksamhet i det svenska samhället. Under lång tid behandlades den styvmoderligt. Nu är det hög tid att Mediumsamfundet och det arbete vi utför också blir accepterat som en seriös verksamhet i samhället.

// Lottie Wahlin
Cert. Medium, coach, dipl. deathdoula, NLP, sociolog, författare.

Bli Medlem i Mediumförbundet!
För bara 360 kr per år får du massor av kunskap och medlemsförmåner och bidrar till att vårt område växer och förknippas med positiva värden. Ansök om medlemskap här!