Att vara andlig, hur är man då? Svaren på den frågan är nog lika många som personer som ger ett svar. Vi har till det yttre i många stycken liknande beskrivning, men vi skiljer oss kanske i hur vi upplever detsamma.
För mej har bilden av hur man är andlig förändrats över tid. Från barndomen bar jag med mej oket av den bevakande, kontrollerande Guden, han som satt där uppe ovanför molnen och blickade ner på sina undersåtar. För det var just så, ”hans undersåte” som jag upplevde mig vara. Söndagsskolan och kristendomsundervisningen hade präntat detta i mej och etsat sig fast i djupa lager. Först när jag blev ”ung vuxen” började jag reflektera. Jag sökte Gud i tron att kunna få uppleva mig andlig i någon form, hur man nu är när man är andlig? Men sökandet gav inget resultat mer än besvikelse över att inte finna någonting.
Det hela landade i att jag antog den drastiska utvägen, vi föds och vi dör, ”thats it”, det är det hela. Känslan av mitt sökande fanns dock kvar under många år. Först i 40 års åldern kom min längtan efter att få kontakt med min andlighet upp till ytan. Med hjälp av goda vänner och besök hos ett medium och mötet med Amres, förändrades bilden av min helhet.
Min bild av andlighet idag är hur jag upplever andlighetens varande. Fri från religiösa eller liknande maktkonstruktioner som bygger på kontroll och profilering av grupp eller person. Tydligt ser och förstår jag att andligheten i var inkarnation utvecklas över tid. Framgång och besvärligheter varvas i sin ständiga process och leder oss i arbetet att förädla vår själ. Vad som genomsyrar vårt varande är kärleken, kärleken till våra medmänniskor, till moder jord och framför allt till oss själva. Det sista kan ibland vara det svåraste, att se betydelsen av att jag betyder något för mej själv och därigenom för min omvärld. Kärleken till sig själv får inte förknippas med självgodhet som i slutänden bryter ner istället för bygger upp.
Andligheten i vardagen upplever vi med säkerhet på olika sätt. För många ser man det kanske som en företeelse tillsammans i grupp när man genomför en gemensam aktivitet. Att prata och diskutera om egna eller andras upplevelser. Ja listan kan skrivas lång. Detta är viktigt i vår utveckling för att mogna som själar, men det också är viktigt att ta detta vidare i ett vardagligt perspektiv. Hur hanterar jag min omvärld? Är jag förstående mot andra som har en annan åsikt än jag själv, lyssnar jag på vad dom säger? Hur snar är jag att döma andra som inte delar det jag själv representerar? Låter jag kärleken till omvärlden komma fram och få plats? Det är det här vi sätts på prov, det är här vår vårt jobb och vår utveckling till stora delar sker. Att vår andliga grundinställning går en ”match” med det vi möter i vardagen.
Vårt mediumskap kommer att utsättas för många prövningar och mycket glädje. Vi kommer att utsättas för mångas ifrågasättande men även andras glädje över att blivit hjälpta en bit på deras vandring här och nu. Jag ser min främsta uppgift i detta andliga arbete att finnas för dom som behöver en knuff för att vandra vidare här och nu och förhoppningsvis kan det hjälpa dom att utvecklas till en mognare själ. Att genom det arbetet skapar ett svall som genererar att fler personer upptäcker vikten av andlighet i vardagen
För mej är det viktigt att se, förstå och verka för att vi har ett liv fördelat i två dimensioner, det jordiska och det andliga. Att de båda dimensionera verkar tillsammans som två poler, Yin och Yang och som är själva förutsättningen för liv.
Greger Norling
Bli Medlem i Mediumförbundet!
För bara 360 kr per år får du massor av kunskap och medlemsförmåner och bidrar till att vårt område växer och förknippas med positiva värden. Ansök om medlemskap här!
mediumforbundet.se 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.